Dubbelt upp.

Jag gillar när folk blir glada för min skull.
Och framförallt när de är ännu gladare för min skull än vad jag själv är.
Som igår när jag stod i en bar ( och skulle köpa vin, alkolholhaltig sådan) och en fransk kille undrar varför jag och min kompis tar så mycket kort. Vi förklarar att vi ska ta bilder på 50 nya människor innan kvällen tar slut. ( Ett mycket bra tips för övrigt om man vill snacka med massa folk).
Han undrar om jag ska gifta mig. Jag säger nej. Han säger grattis. Han undrar om jag är med barn. Jag säger nej. Han säger : Twins?
Jag säger nej. Nu skrattar jag till och med för tvillingar har jag ju alltid drömt om.
Han är så glad och entusiastisk över min tvillingbörd att han flera gånger under kvällen kommer fram och grattar mig. Och om jag minns rätt, jo jag var en aningen berusad blivande mamma, så klappade han någon gång på stormagen min och deklarerade sina lyckönskningar.

Det sägs ju att fransmännen är dåliga på engelska. Och min franska är inte heller något att ha.
Kombinationen frengelska plus hög musik var inte det bästa för att förklara att jag är väldigt ogravid. Inte ens mitt vinglas avslöjade mig. Jag vet inte hur de ser på alkohol och graviditet i Frankrike, skulle tro att det är ok att ta ett glas eller två.

Till slut gav jag upp. Han hade bestämt sig. Och vem är jag, inte har jag rätten att ta glädjen ur folk en fredagkväll när sommarlovet just tagit fart.