Fungerande anledning till en Iphone?

Det är onödigt att köpa nytt om man har fungerande grejer
Men vad räknas som fungerande egentligen?:
Jag börjar undra om min mobil har en himlafärd till mötes snart, eller om det är jag som är kräsen.

den kan inte ta emot mms, varpå jag varje gång får ett måste jag skicka ett ursäktande vanligt sms min mobil är lite knäpp, så kan inte ta emot din bild. Vad var det? Åh, en bild på dig med en öl? Najs, kan tänka mig hur fräscht det är! Jag har mail om du vill...

Batteriet laddar ur fortare än jag hinner svara och förklara att jag har dåligt batteri. Kan vara irriterande. Ehh bara så du vet har jag dåligt batteri... Kan dock vara användbart som när gång när ett gammalt och avslutat ragg ringde mig runt värdiga halv tre lördagnatt.
Hej Hanna, jag är på efterfest. vill du komma hit?
Ehh,, nja jag tror inte det
Vad är det? Du låter så konstig.
Ehh jag är hos... xxx
öh.. Okej.
Oj nu dör min mobil!
Fan vad dålig, Hanna
Klick.
Ett klick säger mer än tusen ord

När väl batteriet håller och det borde vara fritt fram att konversera, då kan mobilen spexa till samtalet genom att göra så att jag inte hör vad som sägs i andra delen av luren. Dock hör den andre vad jag säger Jag hör inte vad du säger, men du borde höra mig. Så jag kan ju köra en monolog här till du kommer tillbaka i luren. Funkar ok på vänner, men mindre bra på seriösare samtal som chefer och dylikt

Numera glappar ingångsporten till headset och batteriladdare. Så för att jag ska kunna ladda, och att det ska ta måste jag ha en hårsnodd virad runt. Alternativt sitta och trycka in laddaren.

Okej, mobilen "funkar"- jag kan ringa ( när den inte strular vill säga) och jag kan sms:a.
Men har jag inte skäl nog att införskaffa mig en äppellur? Snälla snälla snälla...

Mer spännande så

Världsmästerskapen i fotboll är i rullning.
Vem fan bryr sig? Egentligen?
Hela världen tycks det som.
På jobbet hade de flyttat stolar och bord i lunchrummet, för att bilda en liten parkett till tv.n.
Så in i helvete löjligt, tänker jag.
Jag är av den åsikt att om inte Sverige är med finns ingen vits att kolla. Och knappt då heller i och för sig.
Men jag tänker om, då fotboll verkar engagera mer personer än något något annat. ÅH!

Kanske lika bra att följa bollen och bli ett med sporten. På jobbet lär jag ju ändå få en frispark rätt i magen om jag byter kanal.

Så detta år går jag all in. Eller försöker iaf göra det lite mer roligt, dvs få lite mer vinning ut av eländet (kanske också ett tips till alla suckande som stör sig på när den andra hälften bänkar sig en månad framöver och sysslor som matlagning,älskog och barnuppfostran får ta halvtid*)

Så jag sätter pengar. Den jag utmanar är min bror som har stenkoll. Jag frågade om vilket lag Svennis tränar nu, jag trodde ju givetvis det var England och tänkte man kunde heja lite på det laget eftersom det är liiite svenskt i alla fall. Men han rabblade upp hela Svennis karriär. Den har jag redan glömt, men det var nån skithåla i Sverige som tog honom till Europa och sedan England och nu-kommer-jag-inte-ihåg-mer. Så bra koll har han. Som storasyrra är jag både bekymrad över vilka kunskaper hans hjärna måste mista och impad av intresset. Well.
Så vi bettar. Jag och bror. En selmalagerlöfspapperslapp per match.
Kanske borde börja misstänka om detta är ett sätt för honom att finansiera sommaren.
Men å andra sidan trodde ingen att Grekland skulle vinna ett EM.

* halvtid = den paustid mellan halvlek**
** halvlek = speltid. 1 halvlek är 45 min
Källa: bror

Dubbelt upp.

Jag gillar när folk blir glada för min skull.
Och framförallt när de är ännu gladare för min skull än vad jag själv är.
Som igår när jag stod i en bar ( och skulle köpa vin, alkolholhaltig sådan) och en fransk kille undrar varför jag och min kompis tar så mycket kort. Vi förklarar att vi ska ta bilder på 50 nya människor innan kvällen tar slut. ( Ett mycket bra tips för övrigt om man vill snacka med massa folk).
Han undrar om jag ska gifta mig. Jag säger nej. Han säger grattis. Han undrar om jag är med barn. Jag säger nej. Han säger : Twins?
Jag säger nej. Nu skrattar jag till och med för tvillingar har jag ju alltid drömt om.
Han är så glad och entusiastisk över min tvillingbörd att han flera gånger under kvällen kommer fram och grattar mig. Och om jag minns rätt, jo jag var en aningen berusad blivande mamma, så klappade han någon gång på stormagen min och deklarerade sina lyckönskningar.

Det sägs ju att fransmännen är dåliga på engelska. Och min franska är inte heller något att ha.
Kombinationen frengelska plus hög musik var inte det bästa för att förklara att jag är väldigt ogravid. Inte ens mitt vinglas avslöjade mig. Jag vet inte hur de ser på alkohol och graviditet i Frankrike, skulle tro att det är ok att ta ett glas eller två.

Till slut gav jag upp. Han hade bestämt sig. Och vem är jag, inte har jag rätten att ta glädjen ur folk en fredagkväll när sommarlovet just tagit fart.